Jag vet inte om jag har berättat nya ideén angående boende.. men om jag har det så får ni väl lida av att läsa det igen ;)
Så här är det va.. att jag och Lena har snackat riktigt ordentligt angående detta. Jag ska bo kvar hos Lena ett år och sen blir det egen lya. Så vi skiter i fosterhem och allt. Det blir lättast så här. Men grejjen är den att vi håller på att kolla ett större hus, och är det så att vi hinner flytta till ett större hus snart så lär jag nog bo kvar lite längre en sagt. Jag hoppas bara dem orkar med mig lite längre ;)
Men vi får se hur allt blir sen, om vi hittar något hus eller nått. Men det som är så bra är ju att jag faktiskt bor här nu och slipper oroa mig. Med tanke på att jag är så duktig på att stressa över mat, boende.. och allt sen.. marocko resan och så.. men det är över nu. Jag tänker framåt. Skolan kommer först. Det är i skolan som jag mår som allra bäst! Det kanske inte är så konstigt. Men grejjen är den att jag har förvandlats till en riktigt riktigt läskig plugghäst. Men å andra sidan är det bra att vara plugghäst med tanke på att nästa år är det faktiskt gymnasiet som kommer. Så lite stressad känner man jag sig. Men jag tror det kommer gå bra med tanke på att Fatima har förvandlats till en pluggis! =D
Allt känns riktigt bra nu.. allt omkring liksom. Det bara rullar, som jag brukar säga.

Imorgon ska jag på möte med familjerätten angående vem som ska bli min vårdnadshavare. Vet inte riktigt vad de ska säga. Men just den delen om att inte ha någon vårdnadshavare har jag lyckats släppa helt. Jag har slutat oroa mig för länge sen. Förut var det läskigt att ens att röra sig bara för att man inte hade någon som hade koll på en. Ni skulle säkert tänka, fan vad skönt..FREEDOM! Eller något sånt. Men riktigt så är det inte när man väl står där och fattar att.. shit händer någonting nu så är det upp till mig. Jag var rädd minsta lilla sekund. Men helt plötsligt så en dag så släppte allt. Jag såg allt så positivt. Jag hade glömt att jag inte äger någon vårnadshavare, och det var skönt. För det var mest pågrund av det som oron svämmade över och rädslan, de flesta känslorna helt enkelt. Men idag är jag en annan person och nöjd med att det faktiskt vände på sig. Dörren till en framtid öppnades. Från att ha stått på glänt och se ett litet ljus, till att se att dörren öppnas helt och det enda jag ser är ljus.. bara positivt. Allt är fantastikt. Men det få inte alltid vara så positivt. Man måste få vara arg på livet och tycka att livet är piss och pina..fine, gör de då! Det behövs. Man kan inte gå runt med ett fejk leende.. det går inte till på det sättet. Gråt om du vill! Det är du som ska må bra flr din egen skull, ingen annans!

Love<3