Begravning 30/7
30/7 11.00 Bollmora kyrka
Denna begravning var inte vilken begravning som helst, det var min mammas begravning. En mycket speciell begravning där se flesta fick höra om hur grym min mamma var på att ta snattare och hur mycket hon älskade salt lakrits och marabou mjölk chocklad och att hon var en cool rock brud i tonåren. Det kändes som att jag lärde känna mamma på nytt, fast i ord. Under hela begravningen så kom det tårar..en efter en. Jag vet att mamma var nöjd med hennes egna begravning. Jag önskar bara att jag kunde få prata med henne igen. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få prata med henne, om precis vad som helst. Bara jag får höra hennes röst. Det sista jag fick höra från mamma var *Jag älskar dig*. Men det spelar ingen roll om det var det sista, bästa sista ordet man kan få. Jag ville inte att det skulle vara det sista ordet. Jag vill kunna prata med henne för alltid. Så länge jag lever. Men det kommer aldrig bli så igen. Det börjar komma ifatt mig om att hon verkligen är borta men det är en hemsk tanke. Hon finns i många av våra tankar och i våra hjärtan men vi saknar henne otroligt mycket ändå.
Hon såg säkert ner på oss, då undrar jag om hon blev ledsen för att vi satt och grät.. eller, undrar vad hon tänkte när hon såg hennes barn, barnbarn, vänner, släkt, grannar och andra kära som grät. Vad tänkte hon? Jag vill så gärna kunna prata med henne och se hur hon har det. Även fast att jag vet att hon har det bra så är man ju nyfiken.
Det var en tuff dag idag. En dag som jag inte trodde skulle komma på flera år. Åtminstonde tills jag fått mina barn. Inte när jag inte ens gått ut grundskolan. Det är inte rättvist. Men det får inte vara rättvist heller. Hur skulle världen se ut då? Det funkar lixom inte. Just nu känner jag mig så nere och ledsen men samtidigt så måste livet gå vidare och visa andra hur världen kan se ut utan föräldrar.. och lära dom att njuta av att de har sina föräldrar. Lära dom att de har en extrem betydelse av ens liv, även fast man har de små tjaffsen som egentligen inte betyder något. När den dagen kommer så kommer man förstå hur mycket de betydde. Men då är det försent.
Jag vill tacka alla som var närvarande på begravningen och alla som skänkte en tanke under denna dag och många andra dagar. Jag vill också tacka David och Jenny för de fina uppträdanden. Jag vill tack alla som skänkt pengar till fonder och allt vad det var. Jag vill också tacka grannarna för den fina presenten. Ni grannar får inte tro att jag försvinner, jag kommer fortsätta komma på grillningarna med mitt leende och bara njuta med mina underbara grannar. Alla mys (grill) kvällar kommer ej försvinna från mig. Ni kommer inte bli av med mig inte! Hoppas ni hör av er så fort nästa grillning är!
Jag vill också tacka alla som skickat blommor.
Ni alla har varit helt underbara! Utan er hade jag inte stått på mina bara ben idag (vilket jag inte gjorde heller ;) )
Ni ska veta att ni har en stor plats i mitt hjärta och kan aldrig ersättas. Ni betyder otroligt mycket för mig.
Hoppas ni fick en trevlig kväll och inte deppa så mycket. Men glöm inte.. man får vara ledsen. Man får gråta.
Mamma var en som tog en liten plats på jorden men lämnade det största tomrummet efter sig. Det största tomrummet som en hel värld inte kan täcka igen.
Jag har en stor saknad som aldrig kommer försvinna. Jag har ett stort hjärta där mamma ALLTID kommer att finnas.
Love<3
0 koll
Eftersom tankarna virrar så konstigt i min skalle just nu så vet jag inte vad jag ska skriva. Vi tömde lägenheten idag och det var tufft. Lägenheten är snart tom. Mitt hem är snart borta på riktigt, det är tufft. Jag kommer aldrig mer behöva gå dit mer. Nyckel hoppas jag att jag kan behålla på min nyckelklippa som minne. Men bara tanken av att jag aldrig kommer behöva vakna upp och sitta med mamma runt köksbordet och äta frukost tillsammans i längenheten är bara så tragiskt! Jag kommer sakna allt det, och gör redan idag. Men det är väl något jag måste lära mig att vara utan nu. En sak som jag har svårt att lära mig är att vara utan mamma. Men det är en sak jag måste lära mig, annars kommer jag aldrig kunna gå vidare.
Jag är helt tom på ord just nu. Snart är begravningen så jag håller på att ladda inför den. Allt är kaos samtidigt som man har kollen.. det är virrit det också.
Jag får helt enkelt skriva när jag börjar slappna av lite.. jag vet inte om jag kommer blogga de närmsta dagarna men kolla in vettja!
Love<3
Begravnings info
Men alla vet ju inte. Jag menar, mammas kompisar som bara håller koll på min blogg kanske vill komma. Så nu tänkte jag berätta att ni jätte gärna får komma. Antingen för att ha varit närstående till mamma eller bara vara ett stöd för mig och syskonen. Mamma har valt mycket eget i sin begravning. Hon vill att man ska komma färg glad. Obs. Mycket viktigt att komma med färgglada kläder. Nu vill vi inte att ni ska komma med alla färger på tröjorna men kanske en ljus blå tröja, själv ska jag ha en rosa klänning.
Begravningen ska hålla till i Bollmora kyrka klockan 11.00 den 30/7 en fredag. Alltså nästa vecka.. knappt :s.
Efter blir det fika som man själv måste anmäla sig till om man vill gå på den. Fikat kommer också hållas i kyrkan i någon sal alldeles intill själva kyrkan. Då anmäler man sig till lilla mig på mobilen med nummer som börjar och slutar på..0761648033
Så då säger ni bara vilka ni är och att ni vill komma på fikat också. Sen är ju det inget måste. Men det kan ju vara trevligt. Kanske inte i denna situation men det kan vara gott.. om jag säger så.
Hoppas vi ses.. hoppas på kramkalas. Det kommer bli en massa tårar och kramar. Men jag tror också att det kommer bli en riktigt fin begravning, med tanke på att mamma har bestämt mycket själv och vi har lagt till lite annat som kommer bli jätte fint. Det kommer vara ännu en upplevelse här i livet.
Denna upplevelse är den tuffaste man kan tänka sig. Och nu känner jag bara att jag måste klara mig. Allt har varit så tufft på sistonde med alla tankar som jag bara vill spola bort men nu känner jag bara.. att om jag har klarat mig såhär långt så tänkte jag fortsätta med det! Oavsett hur mycket ilska och ångest jag bär och känner att jag inte orkar längre.. då tänker jag bita ihop och bara fortsätta.
Ring och hör av er så fort som möjligt. Imorgon = Måndag är sista anmälningsdagen.
Love<3
Tiden bygger allt
Jag har märkt att allt tar tid. Allt är tid. Ta tid. Ge tid. Få tid. Kräva tid. Allt är bara massa tid.
Det är så lätt för er att säga att ni förstår men innerst inne så gör ni inte det. Jag lovar. Man kan försöka inbilla sig situationen men den blir aldrig riktigt så som man förväntar sig, för man vågar inte. Jag har själv försökt tänka mig i den sitsen utan föräldrar när jag fortfarande hade båda. Det är inget jämnfört med vad jag känner idag nu när jag förlorat båda. Jag var inte ens i närheten oavsett hur mycket jag ansträngde mig för att känna den känslan jag känner idag.
Det är oftast som jag blir arg över att jag inte kan prata med vem som helst just för att den förstår inte upp till hundra procent. Jag har två kompisar som vet hur det känns att förlora EN förälder.. men det är iaf hälften av vad jag känner.. så de vet ju. Jag kan inte säga mer än förlåt till dom två just för att jag inte förstod när det behövdes som mest. Men idag gör jag det. Det gör bara ont. Man vill inte förstå för att det gör för ont. Man måste förstå för att kunna gå vidare. Man måste förstå för att man inte har något annat val.
Jag känner att jag har en hel del att få fixat för att fixa mitt liv igen.. men det kommer att ta en himlans massa tid.
Men jag ska lyckas. Med alla de små positiva saker som finns men som kanske inte gör all nytta, de små ska jag samla ihop och göra till en stor positiv klump som jag hoppas ska kunna få mig att stå en längre tid. Jag ska överleva detta oavsett hur lång tid det tar. Tiden kommer aldrig stanna så jag får aldrig sluta kämpa. Jag måste kämpa med tiden.
Tiden bygger mer förståelse. Tiden ska få mig att stå en längre tid. Tiden är allt man lever på. Tiden ska ge mig mer styrka över allt som tiden ska få mig att förstå en senare tid. Mer förtåelse med både styrka och tid.
Hur lång tid kommer det att ta att fixa livet igen?
Hur lång tid kommer det att ta att fixa boende?
Hur lång tid kommer det att ta att fixa vårdnadshavare?
Hur lång tid kommer det ta att förstå?
Hur lång tid kommer det ta att börja leva igen?
Hur lång tid kommer allt att ta?
När kommer allt börja om på nytt?
Hur lång tid?
Love<3
Vågor = Kärlek
Men på söndag kommer Lena åka hem igen så får jag sova hemma, ska träffa min underbara bästa kurator på måndagen.
Saker som dök upp på mötet var att min kurator tänkte sluta som kurator men tänkte bli min kontakt person istället och det är vi överlyckliga över. Vi tänkte börja redan i augusti och fortsätta så länge jag behöver.. men jag vill behålla min kurator så länge jag lever för hon är verkligen bäst och helt underbar och jag älskar henne!
Andra saker som dök upp på mötet var att utredningarn är igång nu på riktigt.. de första papprerna är utskickade och vi är nu i full rulle i hopp om att det går fortare än vi förväntat oss.
Nu framöver tänker jag skriva mer om tankar och känslor som nästan håller på att välla över.. och jag kommer att spricka om inte jag får ut dom på något sätt. Men jag vet inte hur ofta jag kommer kunna blogga med tanke på att jag har ju inte jämt en data i närheten, men jag anstränger mig verkligen för att komma åt någon data just för att få ur mig så mycket som möjligt. Men nu vet ni ju vart jag ägnar min helg och så.. vi får se hur ofta jag kommer blogga, men det lär ni nog märka. Ni får ha det bäst så länge och älska era nära och kära lika mycket som ni älskar er själva ;)
När jag tänker på vågor så tänker jag på mitt liv.. det är som en våg som bara går neråt men helt plötsligt kommer en tsunami som betyder lycka eller tur på något sätt. Så det finns faktiskt mycket positiva saker i mitt liv även fast att det inte märks.
Mitt liv är en enda linje med vågor, men linjen blir aldrig rak eller stilla.
Love<3
God gärning
Hej alla kära läsare. Idag har det hänt otroligt mycket! Skulle träffa en barndomsvän som aldrig dök upp. Satt och vänta i 2 timmar. Men istället så hjälpte jag en jätte jätte full kvinna med två kompisar. Hon åkte i backen med huvudet först 2 gånger innan vi ryckte in. Vi nästan bar henne hem. Hon var otroligt full. Hon berättade vart hon bodde och det gick bra, förutom att hon hade slagit sig väldigt illa. Hennes man dök upp när vi stod utanför hennes dörr, så han tog över. Jag fick tillbaka blickar på när mamma alltid var full under hela min uppväxt och när pappa alltid var full och slog mig. Men den här gången kände jag att jag hade gjort något riktigt bra. Hon hade inte klarat sig om inte vi hade burit henne hem. Så man känner ju att man gjort en god gärning. Men det var kanske inte den bästa upplevelsen man fick uppleva men efter var det bara skönt att veta att hon var i säkerhet. Efter det så fortsatte jag vara med dem kompisarna tills en annan kompis ringde och fråga om jag ville mysa med dom i barnsjön, så jag gick dit. Det var verkligen jätte mysigt. Vi pratade verkligen om allt. Sedan ringde Jimmy och bad om ursäkt och så.. men jag sa att det var helt lugnt. Han hade skadat sin fot och mådde sjukt dåligt av att han hade låtit mig vänta på honom i två timmar utan att han hört av sig, men grejjen var den att hans mobil var död. Så han var verkligen ledsen av vad han hade gjort, men jag lovar att jag varken är sur, ledsen, arg, besviken eller något annat. Ville bara se till att han mådde bra med foten och så. Så för min del är det helt lugnt. Vi har ett helt liv på oss att träffas, det finns andra dagar!
Nu när jag kom hem satte jag igång att packa, ska åka till Emmas landställe med hennes familj och det kommer att bli supermysigt!! Kommer vara borta tills på lördag. Tror inte jag kommer blogga på hela den veckan tyvärr. Så nu kommer jag sakna bloggen som attan igen. Men jag hoppas jag klarar mig! Så nu vet ni att ni slipper mitt bloggande i en vecka till! Haha skoja bara!
Just det! Imorgon ska jag till kuratorn och sedan ska jag på ett möte med SOS, men jag kommer inte ihåg vad mötet skulle handla om. Men jag hoppas jag kan blogga om det innan jag åker men jag tror inte det, men i så fall får vi ta det när jag kommer tillbaka. Men jag hoppas att mötet handlar om mer info angående boende och vårdnadshavar grejjer att göra så att processen kan gå lite fortare. Men vi får helt enkelt se vad det är som dyker upp.
Om jag nu inte hinner blogga så kan ni komma in på bloggen på söndagen..=) Ni får ha det super så länge!! Puss på er!
Love<3
Tårar i mängder
3/7 - 10 Lördag
Denna dag var det prick en vecka sedan som mamma lämnade oss kvart här på jorden. Jag saknar henne otroligt mycket!! Det finns inga ord för den otroliga saknaden jag känner. Jag har dessutom varit utan vårdnadshavare i en vecka. Jag har förlorat både mamma och pappa på två helt olika sätt. Men det har ingen betydelse för jag har ändå ingen av de kvar. Allt har gått så troligt jävla fort. Visst, man kanske kan säga att mamma är död men jag tror ändå att det kommer att ta tid att fatta det, man måste dessutom fatta att det är sant också. Jag menar, den saknaden som jag känner kommer aldrig att försvinna och kommer säkert att bli värre för varje dag som går. Jag vet att det inte går till så riktigt, men det är så jag känner för stunden. Och just för stunden är saknaden oöndligt stor för mig, och säkert för många andra där ute. Mamma var verkligen mitt allt. Det känns som att jag har förlorat allt, lägenheten, min underbara mamma, en vårdnadshavare, min skatt, min allra bästa kompis som förstod och accepterade precis ALLT jag gjorde och tyckte och lärde mig ett och annat om det mesta, Mitt ALLT!
Men jag kan som sagt inget göra än att gå vidare och leva vidare för mammas skull. Jag vet att det är det hon vill. Detta var en känsla jag aldrig trodde skulle dyka upp, men så blev det. En vecka efter mammas bortgång kan uppfattas som en väldigt lång tid men samtidigt som en väldigt kort tid och därför blir det lite jobbigare. Man tänker så olika i tidsuppfattningen i detta sammanhang så man kan aldrig säga vem som har rätt eller fel för det är ingen som kan veta eller bestämma vad man känner förutom en själv. Det är bara du som vet du känner och ingen annan, det är ingen som kan bestämma vad man ska känna heller, det är helt upp till dig. Tyck och känn vad du vill! Ditt val!
Dagarna gick och det var ofta jag gick ut på en riktigt lång promenad ut i Falun och bara grät och grät hela tiden. Det var lättnader men samtidtigt ansträngande och jobbigt. Det hände en otroligt massa saker under denna veckan som jag inte tänker ta upp på bloggen. Det är bara massa små saker.
Jag fick även ner lite av resan hem.. så nu blir det slutet av resan.
10/7 - 10 Lördag
Idag är det prick två veckor sedan mamma lämnade kvar oss här på jorden och gick sin väg vidare. Idag har varit den allra tuffaste dagen på hela veckan. Tankarna vällade över för mycket, det gick lite över gränsen. Jag fick ett slags utbrott på bussen som led till att gömma sig i en kudde och banka på stolen framför och böla så mycket att man anstängde magmusklerna. Jag har aldrig gråtit så mycket efter att mamma gick. Jag har gråtit en hel del, men inte såhär.. därför tror jag att de två första veckorna är över nu i sorgarbetet i alla fall. Men det är bara två veckor. Nu är det bara mitt liv kvar.
Det som fick mig att brista var tankar som handlade om allt mamma fick gå igenom..och jag. Men jag tänkte mest på hur mycket mamma fick lida och allt. Jag kunde inte sluta gråta under tiden som alla tankar bombaderade. Det gjorde så ont att veta att hon har haft så otroligt ont och lidit som fan men samtidigt så ville jag påminna mig själv om att hon mår bra nu där uppe med alla andra änglar men det hjälpte inte ett dugg, det fick mig att inse att hon aldrig kommer tillbaka. Jag vill att hon ska må bra precis som hon gör nu men jag vill ha henne i min närhet i verkliga livet, inte bara själva känslan. Allt är så jävla overkligt! Allt gick så fort och hela tiden är det svårt att fatta att hon är borta för alltid, men emellan åt får man tankar som leder till det andra..man fattar helt plötsligt att hon är borta för alltid. Men det är inte det man vill fatta, jag vill inte fatta av något av det där! Jag vill heller inte inse att det är verkligheten jag skriver om. Det är nya verkligeheten.
Love<3
Förslag efter Förslag
Som ni redan vet så åker jag imorgon till Falun på träningsläger och kommer inte kunna blogga på en helt vecka och jag bara känner att det kommer inte jag att klara. Så jag ska försöka fixa så att jag kan blogga från någons mobil eller något sådant! Jag kommer inte klara mig annars! Jag kommer dessutom sakna er bloggläsare! Det är ju ni som gör min dag! Men iaf.. jag ska försöka fixa det på något sätt! Men ni får ha det så bra! Njut av sommarn och av livet! Älskar er!!
Love<3
Kommande
Idag var jag och Lena uppe. Jag skulle skriva på ett papper, vad jag ville behålla för möbler och saker. Jag åker bort igen på lördag på träningsläger i falun. Så om de hinner tömma lägenheten så vet dem vad dem inte får kasta osv..
Har inte hunnit bloggat om dagarna efter att mamma gick bort.. hade en hel del annat att blogga om som ni kanske märkte.. jag kände att jag låg efter. Men jag måste säga att de dagarna som gått, kommer jag inte ihåg ett skit av. De dagarna har vi tagit som de har kommit och försök göra dagen till en dag åtminstonde. Det har varit vårt mål.
Begravningen är inte så svår att hanskas med, för mamma har redan skrivit i det *Vita Kuvertet*. Så det mesta är ju redan fixat eftersom att det står där i vad hon vill ha på begravningen och så. Min uppgift i begravningen är all musik. Hehe ni blir inte så förvånade va? ;) Jenny och Lena har lite annat på sig. Men jag känner att det är bra att vi sammarbetar. Jag menat, vi gör ju detta tillsammans eftersom att det är våran mor. Jag vill att det ska bli en riktigt fin begravningen och att den ska bli minnesvärd! Jag tänkte skriva lite mer om begravningen senare efter att jag kommit tillbaka från Falun. Jag åker till Falun på lördag och kommer hem på lördagen veckan efter. Så jag kommer alltså inte att blogga på en vecka. Men jag hoppas ni klarar er utan mig en vecka va?! ;) Kommer sakna er otroligt!
Får skvallra lite senare vad jag gjort och så..
Just det! Imorgon är det möte med de här...männsikorna som bestämmer om vart jag ska ta vägen och så.. vi får se vad dem hittar på att säga.
Skriver om det imorgon! Sov sött!
Love<3
