30/7 11.00 Bollmora kyrka

Denna begravning var inte vilken begravning som helst, det var min mammas begravning. En mycket speciell begravning där se flesta fick höra om hur grym min mamma var på att ta snattare och hur mycket hon älskade salt lakrits och marabou mjölk chocklad och att hon var en cool rock brud i tonåren. Det kändes som att jag lärde känna mamma på nytt, fast i ord. Under hela begravningen så kom det tårar..en efter en. Jag vet att mamma var nöjd med hennes egna begravning. Jag önskar bara att jag kunde få prata med henne igen. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få prata med henne, om precis vad som helst. Bara jag får höra hennes röst. Det sista jag fick höra från mamma var *Jag älskar dig*. Men det spelar ingen roll om det var det sista, bästa sista ordet man kan få. Jag ville inte att det skulle vara det sista ordet. Jag vill kunna prata med henne för alltid. Så länge jag lever. Men det kommer aldrig bli så igen. Det börjar komma ifatt mig om att hon verkligen är borta men det är en hemsk tanke. Hon finns i många av våra tankar och i våra hjärtan men vi saknar henne otroligt mycket ändå.
Hon såg säkert ner på oss, då undrar jag om hon blev ledsen för att vi satt och grät.. eller, undrar vad hon tänkte när hon såg hennes barn, barnbarn, vänner, släkt, grannar och andra kära som grät. Vad tänkte hon? Jag vill så gärna kunna prata med henne och se hur hon har det. Även fast att jag vet att hon har det bra så är man ju nyfiken.
Det var en tuff dag idag. En dag som jag inte trodde skulle komma på flera år. Åtminstonde tills jag fått mina barn. Inte när jag inte ens gått ut grundskolan. Det är inte rättvist. Men det får inte vara rättvist heller. Hur skulle världen se ut då? Det funkar lixom inte.  Just nu känner jag mig så nere och ledsen men samtidigt så måste livet gå vidare och visa andra hur världen kan se ut utan föräldrar.. och lära dom att njuta av att de har sina föräldrar. Lära dom att de har en extrem betydelse av ens liv, även fast man har de små tjaffsen som egentligen inte betyder något. När den dagen kommer så kommer man förstå hur mycket de betydde. Men då är det försent.

Jag vill tacka alla som var närvarande på begravningen och alla som skänkte en tanke under denna dag och många andra dagar. Jag vill också tacka David och Jenny för de fina uppträdanden. Jag vill tack alla som skänkt pengar till fonder och allt vad det var. Jag vill också tacka grannarna för den fina presenten. Ni grannar får inte tro att jag försvinner, jag kommer fortsätta komma på grillningarna med mitt leende och bara njuta med mina underbara grannar. Alla mys (grill) kvällar kommer ej försvinna från mig. Ni kommer inte bli av med mig inte! Hoppas ni hör av er så fort nästa grillning är!
Jag vill också tacka alla som skickat blommor.
Ni alla har varit helt underbara! Utan er hade jag inte stått på mina bara ben idag (vilket jag inte gjorde heller ;) )
Ni ska veta att ni har en stor plats i mitt hjärta och kan aldrig ersättas. Ni betyder otroligt mycket för mig.
Hoppas ni fick en trevlig kväll och inte deppa så mycket. Men glöm inte.. man får vara ledsen. Man får gråta.

Mamma var en som tog en liten plats på jorden men lämnade det största tomrummet efter sig. Det största tomrummet som en hel värld inte kan täcka igen.

Jag har en stor saknad som aldrig kommer försvinna. Jag har ett stort hjärta där mamma ALLTID kommer att finnas.

Love<3