Det har gått mer än en månad sen mamma gick bort. Det är en lång tid men den tiden har gått otroligt fort. Begravningen är på g och är snart här. Allt är bara stressigt just nu, tankarna hinner inte ens virrvla runt i huvudet på mig. Jag känner att jag har samlat på mig en massa gråt som egentligen behöver få komma ut, men jag vågar inte släppa ut tårarna. Jag tror att jag kommer spricka på begravningen istället.
Eftersom tankarna virrar så konstigt i min skalle just nu så vet jag inte vad jag ska skriva. Vi tömde lägenheten idag och det var tufft. Lägenheten är snart tom. Mitt hem är snart borta på riktigt, det är tufft. Jag kommer aldrig mer behöva gå dit mer. Nyckel hoppas jag att jag kan behålla på min nyckelklippa som minne. Men bara tanken av att jag aldrig kommer behöva vakna upp och sitta med mamma runt köksbordet och äta frukost tillsammans i längenheten är bara så tragiskt! Jag kommer sakna allt det, och gör redan idag. Men det är väl något jag måste lära mig att vara utan nu. En sak som jag har svårt att lära mig är att vara utan mamma. Men det är en sak jag måste lära mig, annars kommer jag aldrig kunna gå vidare.

Jag är helt tom på ord just nu. Snart är begravningen så jag håller på att ladda inför den. Allt är kaos samtidigt som man har kollen.. det är virrit det också.
Jag får helt enkelt skriva när jag börjar slappna av lite.. jag vet inte om jag kommer blogga de närmsta dagarna men kolla in vettja!

Love<3