Jag finns också till för dig
Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Det beror på tiden. Den räcker liksom inte till, jag får blogga en snabbis lite då och då. Däremot så är tankarna inte få, dem bara rullar på.
Plugget går sjukt bra. Träningarna går sjukt bra. Allt rullar. Men jag känner att snart kommer jag bryta ihop av gråt just för att mamma inte kan vara här bredvid mig och se hur bra jag har det. Jag vet att hon vet, men jag vill med egna ord berätta för henne vad jag känner. Jag vet att hon vet vad jag vill säga, men jag vill kunna öppna munnen framför henne och få ut det den vägen... inte tankeföring. Hon sitter säkert och kollar ner på mig och håller koll på mig som en hök och följer mina fotspår, och det hoppas jag också. Jag vill att hon ska vara här lika mycket som jag vill att hon är med mig utan att jag ser det. Men man vill så mycket. Man saknar så mycket. Man gråter så mycket. Man inser saker man inte gjort förut nu. Man känner en ilska som är en ilska som jag tror att man bara kan få fram när man förlorat det bästa man har, det är en speciell ilska. Man känner en ensamhet även fast att man låtsas att den jämt håller en i handen. Man vill helt enkelt för mycket. Man vill saker som man själv inte kan ändra på.
Men jag måste säga att jag är lycklig. Även allt jag gått igenom så har tankar kring det förändrats. Jag menar, jag har mina helt underbara vänner. Jag har en familj! Det är det bästa av allt. En familj som faktiskt vill ha mig som en familje medlem. Tänk om jag inte hade haft några syskon, då hade jag haft foster familj. Men ärligt talat så finns det nog ingen bättre lösning än den här, och jag kan säga att det är något jag är överlycklig över!
Det går bra i skolan i hopp om en bra framtid. Jag ser nu att allt jag ser är positivt. Det känns som att den riktigt Fatima är tillbaka. Hon som bara vill väl. Men nu känns det som att hon vill väl fast 10 gånger så mycket mer väl.. haha det är svårt att förklara, men det jag vill säga är att jag är glad över hur allt ser ut nu, att lösningar faktiskt kan se otroligt goda ut. Jag trodde att mitt liv tog slut när mammas gjorde, men jag ställde mig på benen och ville se vad det fanns för stödpelare även fast att jag bara hade negativa tankar som = Inget kommer bli lika bra som förr, allt kan bara ta sig, varför ska jag leva? hur ska jag kunna leva utan mitt allt?
Det var bara negativt. Men jag har nu insett att man inte ska bestämma sig för tidigt om något som man kan ha helt fel om. Det kan gå hur bra som helst om du bara ger dig fan på det. Bara du vet vad du vill, och gör det bästa av det. Man kan inte göra mer än sitt bästa, det vet både du och jag.
Man kan se det på detta sätt också, det betyder inte att mitt liv är slut bara för att någon annans är.. lev för dennes skull. Mer än det kan du heller inte göra. Dela med dig så kan inget gå fel. Ett leende på läpparna och du kanske har gjort min dag, vad vet jag. Du hälsar och jag blir som gladast. Du säger, men se det såhär, och du har fått mig att se det på en annan vinkel *Positivt* vill säga. Vi måste lära oss att ge mer och inse vad vi faktiskt har och att vara glada över det vi har.
Skapa inte dina egna problem, utan hjälp de andra att också förstå det.
Om ni har några frågor om vad som helst så vet ni vart jag finns. Jag hjälper gärna dig om du har det jobbigt om det minsta. Allt från kompis/pojkvänn/flickvänn problem till ja precis allt! Jag vill finnas till hjälp! Jag vill också finnas till för dig!
Love<3
Plugget går sjukt bra. Träningarna går sjukt bra. Allt rullar. Men jag känner att snart kommer jag bryta ihop av gråt just för att mamma inte kan vara här bredvid mig och se hur bra jag har det. Jag vet att hon vet, men jag vill med egna ord berätta för henne vad jag känner. Jag vet att hon vet vad jag vill säga, men jag vill kunna öppna munnen framför henne och få ut det den vägen... inte tankeföring. Hon sitter säkert och kollar ner på mig och håller koll på mig som en hök och följer mina fotspår, och det hoppas jag också. Jag vill att hon ska vara här lika mycket som jag vill att hon är med mig utan att jag ser det. Men man vill så mycket. Man saknar så mycket. Man gråter så mycket. Man inser saker man inte gjort förut nu. Man känner en ilska som är en ilska som jag tror att man bara kan få fram när man förlorat det bästa man har, det är en speciell ilska. Man känner en ensamhet även fast att man låtsas att den jämt håller en i handen. Man vill helt enkelt för mycket. Man vill saker som man själv inte kan ändra på.
Men jag måste säga att jag är lycklig. Även allt jag gått igenom så har tankar kring det förändrats. Jag menar, jag har mina helt underbara vänner. Jag har en familj! Det är det bästa av allt. En familj som faktiskt vill ha mig som en familje medlem. Tänk om jag inte hade haft några syskon, då hade jag haft foster familj. Men ärligt talat så finns det nog ingen bättre lösning än den här, och jag kan säga att det är något jag är överlycklig över!
Det går bra i skolan i hopp om en bra framtid. Jag ser nu att allt jag ser är positivt. Det känns som att den riktigt Fatima är tillbaka. Hon som bara vill väl. Men nu känns det som att hon vill väl fast 10 gånger så mycket mer väl.. haha det är svårt att förklara, men det jag vill säga är att jag är glad över hur allt ser ut nu, att lösningar faktiskt kan se otroligt goda ut. Jag trodde att mitt liv tog slut när mammas gjorde, men jag ställde mig på benen och ville se vad det fanns för stödpelare även fast att jag bara hade negativa tankar som = Inget kommer bli lika bra som förr, allt kan bara ta sig, varför ska jag leva? hur ska jag kunna leva utan mitt allt?
Det var bara negativt. Men jag har nu insett att man inte ska bestämma sig för tidigt om något som man kan ha helt fel om. Det kan gå hur bra som helst om du bara ger dig fan på det. Bara du vet vad du vill, och gör det bästa av det. Man kan inte göra mer än sitt bästa, det vet både du och jag.
Man kan se det på detta sätt också, det betyder inte att mitt liv är slut bara för att någon annans är.. lev för dennes skull. Mer än det kan du heller inte göra. Dela med dig så kan inget gå fel. Ett leende på läpparna och du kanske har gjort min dag, vad vet jag. Du hälsar och jag blir som gladast. Du säger, men se det såhär, och du har fått mig att se det på en annan vinkel *Positivt* vill säga. Vi måste lära oss att ge mer och inse vad vi faktiskt har och att vara glada över det vi har.
Skapa inte dina egna problem, utan hjälp de andra att också förstå det.
Om ni har några frågor om vad som helst så vet ni vart jag finns. Jag hjälper gärna dig om du har det jobbigt om det minsta. Allt från kompis/pojkvänn/flickvänn problem till ja precis allt! Jag vill finnas till hjälp! Jag vill också finnas till för dig!
Love<3
Återträff
Åker bort hela helgen på läger med konfan. Men ni vet var jag finns. Kommer nog kunna skriva av mig en massa när jag kommer hem sen. Det brukar ju bli väldigt känsligt för mig. Men om ni har något på hjärtat så finns jag på fb och 0723057235. Ha det bäst!
Love<3
Love<3
Svacka i vågor
Alla dessa svackor som dyker upp lite här och var börjar bli lite jobbiga. Jag känner att man tappar kontrollen när känslorna helt plötsligt överflödar. Jag försöker alltid att hålla mig stadigt på jorden men iblan orkar jag bara inte. Men jag tycker att det går rätt bra ändå. Med tanke på att det inte är någon som märker.. eller bara de närmsta. Det är inte svårt att se fel på mig. Jag måste erkänna att skolan får mig verkligen att må bra. När jag är igång och har annat att tänka på så rullar det bara men så fort det blir helg och jag tycker allt går segt och man har inget att göra, då blir det jobbigt igen. Så fort allt bara står still så gör jag lika så. Men det är ju ett bra sorg arbete också men det är ju inte lätt. Det ska inte vara lätt. Det ska inte vara lätt att förlora en mamma. Men ibland vet jag inte om det är ilska eller om det bara är sorg. Det är så olika jämt. Men det viktigaste är ju att man låter allt få komma ut.. bara lätta på trycket...få knuffa bort alla stenar som ligger i halsen och kvider.. få bort alla stenar som ligger på hjärtat och väger.. man bara låter allt försvinna. Det är så skönt efter det. Men efter det så samlar man på sig nytt hela tiden och så håller det på men i olika tidsperioder. Det beror alldeles på hur länge man orkar/låter stenarna ligga kvar i halsen och kvida och hur länge man orkar låta stenar ligga på hjärtat och väga. Men just när man släpper allt så känns allt så bra. Det kan göra skit ont att gråta och släppa ut allt under tiden men efter allt så har du liksom inget att förlora.
Just nu så känner jag att det trycker men jag känner doc att det inte är dags att släppa iväg stenarna än. Men jag mår faktiskt riktigt bra. Jag vet att det är pågrund utav alla människor här ute som gör min vardag.
Gymnastiken har fått mig att falla pladsk nu några gånger, det börjar bli lite jobbigt. Men jag har börjat med dansen igen och känner att jag mått som allra bäst. Så nu är det dansen som får mig att må som allra bäst. Det känns bra att ha hittat tillbaka till tryggheten igen.
I skolan så ser allting väldigt positivt ut. Betygen ligger på topp och jag ligger på topp. Allt ligger på topp! =)
Någon dag som kommer att komma...så tänkte jag berätta lite om hur det ser ut här hemma och hur planerna ligger till och så.. ni får vänta med spänning.
Om ni har några frågor så tycker jag att ni kontaktar mig på fb eller på mobilen.. det kan vara vilken fråga som helst.. var inte rädda för att fråga om mammas död eller marocko resan eller vad det nu kan vara.. jag blir bara glad om ni vill veta och att ni frågar. Ha det!
0723057235
Love<3
Just nu så känner jag att det trycker men jag känner doc att det inte är dags att släppa iväg stenarna än. Men jag mår faktiskt riktigt bra. Jag vet att det är pågrund utav alla människor här ute som gör min vardag.
Gymnastiken har fått mig att falla pladsk nu några gånger, det börjar bli lite jobbigt. Men jag har börjat med dansen igen och känner att jag mått som allra bäst. Så nu är det dansen som får mig att må som allra bäst. Det känns bra att ha hittat tillbaka till tryggheten igen.
I skolan så ser allting väldigt positivt ut. Betygen ligger på topp och jag ligger på topp. Allt ligger på topp! =)
Någon dag som kommer att komma...så tänkte jag berätta lite om hur det ser ut här hemma och hur planerna ligger till och så.. ni får vänta med spänning.
Om ni har några frågor så tycker jag att ni kontaktar mig på fb eller på mobilen.. det kan vara vilken fråga som helst.. var inte rädda för att fråga om mammas död eller marocko resan eller vad det nu kan vara.. jag blir bara glad om ni vill veta och att ni frågar. Ha det!
0723057235
Love<3
Du var ALLT
Att cyckla förbi våran gamla lägenhet varje morgon mamma får mig att tänka på dig.
Att komma från stan och åka förbi din grav mamma får mig att tänka på dig.
Att gå förbi kyrkan varje dag mamma får mig att tänka på dig.
Att gå förbi konsum varje dag mamma får mig att tänka på dig.
Att irritera sig på att du inte finns längre mamma får mig att tänka på dig.
Att jag inte längre kan få pussa och krama dig mamma får mig att tänka på dig.
Att veta att du saknas mamam får mig att tänka på dig.
Allt har ett samband med dig mamma. Det går inte en sekund utan att du finns i mina tankar. Det går inte en sekund utan jag stör mig på att jag aldrig mer kan krama eller pussa på dig. Det går inga sekunder utan dig runt om mig. Jag trodde inte det fanns ett liv utan dig.. men det finns däremot inga sekunder. Det är så jävla svårt att veta att du inte finns. Jag skulle vilja sitta i din famn och kunna prata om allt. Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö. Ord räcker inte för att beskriva hur mycket jag saknar dig och att jag skulle kunna göra allt för få krama dig igen.
Tårarna klarar inte av att hållas kvar inne, de måste få komma ut. Men jag vill vara i din famn och gråta. Det var i din famn jag kände mig som tryggast. Jag önskade att du bara kunde klappa mig på kinden och viska 'Jag är här gumman, allt är okej'. MEN DET ÄR DET INTE, FÖR DU ÄR INTE HÄR!
Fan vad ALLT ska vara tufft utan dig. Vet du varför mamma...!? Jo, för du var mitt ALLT! Och nu känns det som att allt bara går sönder, och kommer göra många gånger till. Men mamma, berätta bara för mig att finns här bredvid mig, och att du kommer följa varje steg jag tar. Jag vill ALDRIG vara utan dig mamma. Du måste följa mina fotspår, annars kommer jag inte klara mig.
Ensam är inte stark.
<3
Att komma från stan och åka förbi din grav mamma får mig att tänka på dig.
Att gå förbi kyrkan varje dag mamma får mig att tänka på dig.
Att gå förbi konsum varje dag mamma får mig att tänka på dig.
Att irritera sig på att du inte finns längre mamma får mig att tänka på dig.
Att jag inte längre kan få pussa och krama dig mamma får mig att tänka på dig.
Att veta att du saknas mamam får mig att tänka på dig.
Allt har ett samband med dig mamma. Det går inte en sekund utan att du finns i mina tankar. Det går inte en sekund utan jag stör mig på att jag aldrig mer kan krama eller pussa på dig. Det går inga sekunder utan dig runt om mig. Jag trodde inte det fanns ett liv utan dig.. men det finns däremot inga sekunder. Det är så jävla svårt att veta att du inte finns. Jag skulle vilja sitta i din famn och kunna prata om allt. Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö. Ord räcker inte för att beskriva hur mycket jag saknar dig och att jag skulle kunna göra allt för få krama dig igen.
Tårarna klarar inte av att hållas kvar inne, de måste få komma ut. Men jag vill vara i din famn och gråta. Det var i din famn jag kände mig som tryggast. Jag önskade att du bara kunde klappa mig på kinden och viska 'Jag är här gumman, allt är okej'. MEN DET ÄR DET INTE, FÖR DU ÄR INTE HÄR!
Fan vad ALLT ska vara tufft utan dig. Vet du varför mamma...!? Jo, för du var mitt ALLT! Och nu känns det som att allt bara går sönder, och kommer göra många gånger till. Men mamma, berätta bara för mig att finns här bredvid mig, och att du kommer följa varje steg jag tar. Jag vill ALDRIG vara utan dig mamma. Du måste följa mina fotspår, annars kommer jag inte klara mig.
Ensam är inte stark.
<3
Familjerätten
Mötet var idag. Det var ett onödigt möte. Mötet handlade om vårdnadshavare, men det blir ingen vårdnadshavare.. det blir en förmyndare. Och nu kanske ni funderar på om det finns någon skillnad, det gör det men det är ingen märkvärdig skillnad. Men det blir bättre om vi säger förmyndare.
Det enda de ville ha sagt på mötet var i fråga till mig ifall om jag var säker på att jag ville har syrran som förmyndare. Istället för att ringa upp mig och fråga lite snabbt på 2 minuter så tar de en helt timme på sig att fråga. Det var lite onödigt, men det spelar ingen roll. Det kanske fanns något annat skäl i att de skulle träffa mig, men vad vet jag. Jag tyckte det skulle varit lite smidigare att lyfta luren och fråga den enkla lilla frågan lite snabbt än att gå till ett kontor för att träffa dem i en timme. Det var ju bara en fråga. Aja, ska sluta irritera mig på det.
Men jag fick iaf reda på att det kommer gå lite fortare nu med att få en förmyndare, för det kommer inte krävas några rättergångar eller tingsrättar eller något sådant.. utan nu är det bara en man som ska besluta ifall om syrran får bli min förmyndare. Så det känns ju bra!
Sen blir det inge fler möten.. eller ja, inte angående förmyndare. Men det kommer fler möten angående boende. Vi ska bara klargöra att det är här jag bor nu och så.
Ni ska veta att jag kommer blogga lite då och då.. när jag känner för det helt enkelt, och inte varje dag. Men jag säger ju till på facebook innan.. Men så ni vet.
Ta dagen som den kommer och skyll inte på någon annan för hur din dag har varit!
Love<3
Det enda de ville ha sagt på mötet var i fråga till mig ifall om jag var säker på att jag ville har syrran som förmyndare. Istället för att ringa upp mig och fråga lite snabbt på 2 minuter så tar de en helt timme på sig att fråga. Det var lite onödigt, men det spelar ingen roll. Det kanske fanns något annat skäl i att de skulle träffa mig, men vad vet jag. Jag tyckte det skulle varit lite smidigare att lyfta luren och fråga den enkla lilla frågan lite snabbt än att gå till ett kontor för att träffa dem i en timme. Det var ju bara en fråga. Aja, ska sluta irritera mig på det.
Men jag fick iaf reda på att det kommer gå lite fortare nu med att få en förmyndare, för det kommer inte krävas några rättergångar eller tingsrättar eller något sådant.. utan nu är det bara en man som ska besluta ifall om syrran får bli min förmyndare. Så det känns ju bra!
Sen blir det inge fler möten.. eller ja, inte angående förmyndare. Men det kommer fler möten angående boende. Vi ska bara klargöra att det är här jag bor nu och så.
Ni ska veta att jag kommer blogga lite då och då.. när jag känner för det helt enkelt, och inte varje dag. Men jag säger ju till på facebook innan.. Men så ni vet.
Ta dagen som den kommer och skyll inte på någon annan för hur din dag har varit!
Love<3
